linda_linder

Linda Linder

Namn: Linda Linder
Familj: Man och barn
Utbildning: Lärarutbildning för förskola och F–3, teaterpedagog och ateljerista.
Arbetar som: Verksamhetsutvecklare på Returen, ett kreativt återvinningscenter för förskolor och skolor i stadsdelen Norra Hisingen i Göteborg, och som konsult på Rektorsakademin Utveckling, Stockholm.
Intressen: Intresserad av dans, teater och musik. Gillar att läsa.
Kuriosa: Har en bakgrund som showartist och har varit dansande hårmodell i två år.

Linda Linders blogg: Pedagogiska kullerbyttan  HYPERLINK ”http://pedagogikframtid.blogspot.se/” http://pedagogikframtid.blogspot.se/

”Miljön måste byggas av dem som är i den”

Linda Linder, du är redaktör för antologin Pedagogisk miljö i tanke och handling, där pedagoger, verksamhetsutvecklare och forskare skriver om den fysiska miljön i förskolan.

Hur kom boken till?
Det började med att jag skrev ett inlägg på min blogg Pedagogiska kullerbyttan om den pedagogiska miljön, som delades väldigt mycket och som fick många kommentarer. Det väckte idén att ta fram en bok om detta.

Vad tror du att det behovet beror på?
Det har blivit aktuellt att fundera över hur miljön i förskolan påverkar barn. På 1970-talet fanns tankar om rummen med i Barnstugeutredningen, men sedan tappades det bort och mycket har förändrats sedan dess.

Nu finns det fantastiskt fina ord i läroplanen, exempelvis om att barn ska få utforska sin omgivning, men hur gör vi det möjligt? Det har kommit ett flertal forskningsrapporter om den pedagogiska miljöns betydelse, men det finns inte så mycket skrivet av pedagoger i verksamheten. Vi behöver dela med oss av goda exempel på hur vi kan utforma våra miljöer.

Hur skulle du beskriva innehållet i boken?
Den innehåller flera olika perspektiv, det handlar om att både tänka och göra – och skapa möjligheter. Det finns dels berättelser som är nära verksamheten, dels exempel på hur man kan organisera arbetet. En kommun som har inlett arbete med att kvalitetssäkra alla sina förskolemiljöer är Botkyrka, och hur de har gjort finns med i boken.

Boken har sin utgångspunkt i tanken om miljön som den tredje pedagogen, ett begrepp som kommer från den pedagogiska filosofin i Reggio Emilias kommunala förskolor – en filosofi som jag arbetat utifrån i åtta år.

Vad hoppas du att läsaren tar med sig?
Inspiration för att gå till handling – att fundera över om miljön stjälper eller hjälper det man vill uppnå i sin verksamhet. Och inte minst att börja se miljöer ur barns perspektiv.

Något särskilt kapitel du vill lyfta fram?
Christina Nilsson från förskolan Trollet i Kalmar har skrivit ett intressant kapitel om Torget. Det har nästan blivit en trend att bygga torg, men man vet inte alltid vad man ska göra med dem. Där är Trollet ett bra exempel som visar hur man kan upptäcka de ytorna och vad de kan bli. Jag tror många av läsarna kan vara intresserade av hur de har gått tillväga.

Erfarenhetsutbytet är en viktig del av boken?

Ja, Markus Bergenord, som har föreläst mycket om barn och digitalitet runt om i Sverige, och jag har skrivit ett kapitel om delakulturens betydelse. När man vill ta makten över sina fysiska rum och tillverka eget material med barnens intresse som utgångspunkt, behöver man också kunna diskutera med andra och se hur de har gjort. Idag finns det Facebook-grupper där totalt 15-20 000 pedagoger är aktiva och där finns bra möjligheter att utbyta erfarenheter och idéer. Men delakulturen är inte bara viktig för oss vuxna utan även för barnen.

Hur har det varit att arbeta med boken?
Det har varit givande att få ta del av allas historier, många har inte skrivit om sina erfarenheter på det sättet tidigare. Det svåraste som redaktör är att veta hur man behåller var och ens uttryck och ändå skapar en helhet i boken.

Vad har du fått för respons när du berättat för andra om ditt bokprojekt?
Att det verkar spännande, många vill ha boken redan nu!

Har du några råd till pedagoger i förskolan?
Det första man behöver göra är att gemensamt komma underfund med hur man ser på förskolan som plats och hur man ser på barnen, vad de ska göra där. Att hitta en gemensam syn på uppdraget, helt enkelt. Vill vi att barnen ska vara aktiva behöver vi titta på om miljöerna fungerar så.

En vanlig fallgrop är att man inte tar med barnen i utvecklingsarbetet. Vi behöver förstå hur barn förstår saker och prata med barnen om det vi gör. Miljön måste byggas av dem som är i den.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen
SkickaTEXT
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen