martina_lundstrom

Martina Lundström

Namn: Martina Lundström
Bor: I Roknäs utanför Piteå
Familj: Man och tre barn
Utbildning: Förskollärare och pedagogiska.
Arbetar som: Pedagogista i Västra Göteborg och som utbildningskonsult runt om i landet.
Samlar energi: Tillsammans med familjen och genom träning, framför allt löpning och styrketräning.
Intressen: Har ingen hobby, utan en ”jobby”. Jobbet och de samhällsfrågor som är kopplade till det engagerar Martina. Åker gärna på loppisrundor.
Kuriosa: Martina har 130 mil mellan hemmet och jobbet.

Blogg: Mötesplats för lärande, http://martinasmotesplats.blogspot.se/

Ge barnen inflytande

– Det är utmanande att ta ställning för barn, vilket är sorgligt 2016. Vi är fostrade i ett samhälle där barn ses som mindre kompetenta. Törs vi släppa in barnen och ge dem inflytande?

I boken Det synliga barnet vill Martina Lundström, förskollärare och pedagogista, utmana vuxenperspektivet i förskolan och visa hur man kan arbeta med kvalitetsarbete i förskolan med barnens eget utforskande som utgångspunkt.

Hur kom det sig att du skrev den här boken?
Jag har alltid haft problem med att det finns ett stort glapp mellan det vi skriver om i syfte att utveckla kvaliteten i förskolan och det barnen håller på med. Genom mitt arbete som pedagogista, lärarutbildare och utbildningskonsult har jag mött många pedagoger och förskolechefer och upptäckt att en mängd av de dilemman jag själv stötte på som förskollärare är generella.

Sedan den reviderade läroplanen kom 2010 har jag arbetat aktivt med att söka lösningar på dessa dilemman. För ett par år sedan började bitarna falla på plats och då föddes också idén om att skriva en bok, för att kunna bidra med mitt kunnande och mina erfarenheter till fler förskolesammanhang än mina egna.

Varför är boken viktig?
Den kan hjälpa pedagoger och chefer att få ihop helheten och förstärka barnens position i samhället – dels genom att upptäcka hur läroplanen kan tillämpas, dels genom att bli medvetna om betydelsen av att lyssna på barnen.

Vi behöver stärka barnens position i samhället och vi som jobbar i förskolan behöver gå före och visa vägen. Förskolan är den enda arenan i samhället som är barnens egen. Därför är det viktigt att det är barnens röster och berättelser om förskolan som kommer fram.

Något särskilt du vill lyfta fram i boken?
Ledarskapet. Det är viktigt att förskolan har chefer och pedagoger som vågar ta ställning för barnen och inte bedriver en verksamhet som liknar en skola där man hackar sönder läroplanen och delar upp barnens lärande efter ämnen.

Kvalitet sitter inte i ett resultat, utan i att vara i rörelse. Det handlar om att titta på pedagogernas tänkande om sitt arbete, att ha ett undersökande förhållningssätt. Om man som chef ska kunna utveckla arbetet behöver man möta pedagogerna där de är och visa i vilken riktning man ska gå. Det är inte ovanligt att förskolan saknar det ledarskapet.

Vilket upplägg har du i boken?
Det är först en teoretisk del där jag beskriver mina utgångspunkter och ställningstaganden, sedan en mer praktisk. Vår syn på barn och barns rätt till reellt inflytande över verksamhetens innehåll går som en röd tråd genom boken. Vad innebär det att låta barn ta aktiv del i verksamhetens vidareutveckling? Det är inte alltid lätt och jag har behövt jobba mycket med mig själv i de här frågorna.

Vem ska läsa den och varför?
Jag skrev mest för förskollärare från början, men med tiden har det blivit även för chefer och pedagoger med utvecklingsuppdrag. Tanken är att man ska kunna arbeta sig igenom boken tillsammans under ett arbetsår.

Hur var själva skrivprocessen?
Det svåraste var att överblicka textmassan i takt med att den har vuxit. Det har också varit en utmaning att låta andra granska texten, men det har lyft den. När jag har fått respons på mina tankar har jag blivit tvungen att reflektera över mina ställningstaganden, så jag har gjort en egen resa under tiden.

Mest givande har det varit att vara tvungen att sätta ord på det jag praktiserar i min vardag. Att förklara för någon vad man gör är något annat än att bara göra det, och när jag har börjat berätta om min praktik har jag även ändrat den.

Vad har du fått för respons när du berättat för andra om ditt bokprojekt?
Många säger att de väntar på boken, eftersom de brottas med de dilemman jag skriver om. Jag har också haft testläsare som har hjälpt mig att se bokens styrkor och svagheter. Det har gett mig bekräftelse på att barnet är synligt i texten, och att man blir hjälpt av att se barns lärande som en helhet istället för att dela upp läroplanen i olika moment.

Vilka råd skulle du vilja ge till förskollärare som inte är vana att jobba så här?
Vi har ett ansvar för att utveckla förskolans verksamhet och då måste vi identifiera vad som fungerar bra eller mindre bra utifrån läroplanen.

När jag träffar nya arbetslag eller pedagoger brukar vi gå igenom läroplanens samtliga kapitel för att se vad som behöver utvecklas i alla delar samtidigt, för att undvika att det skapas en massa parallella utvecklingsprocesser i verksamheten. Sedan bestämmer vi vilka förändringar vi vill göra, försöker koppla ihop utvecklingsområdena till en helhet genom att tillämpa ett projektinriktat arbetssätt. Det är viktigt att göra en tidsplan, dokumentera det man gör i syfte att utveckla verksamheten och att ha ett vetenskapligt tillvägagångssätt.

Vanliga fallgropar?
Att man inte följer tidplanen för utvecklingsarbetet. Det gäller att ha disciplin och verkligen utgå från barnen. Alla i arbetslaget behöver ta ställning för barnen och ansvara för att dokumentationen används för att förstärka barnens perspektiv och bidra till utveckling av verksamheten. Om man upplever att dokumentationen ”tar tid från barnen” är det inte pedagogisk dokumentation man håller på med.

En annan fallgrop är att man inte har en reservplan. Det är lätt att Plan A faller när inte alla i den ordinarie personalen är på plats och det är ont om vikarier. Då behöver man ha en Plan B istället för att ställa in.

Det är också lätt att falla in i gamla mönster i sin syn på barnen. Vi faller in i det bekväma och undviker det obekväma, och det är ofta obekvämt att ta ställning för barnen, framför allt inför andra vuxna.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen
SkickaTEXT
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen