M_ohman

Margareta Öhman

Hur lär vi barn att ”bråka bra”?

– Det sociala klimatet i din barngrupp är alltid ditt ansvar. Så vill Margareta Öhman beskriva utgångspunkten för antologin Att bryta mönster – relationer, normer och barns rätt, som hon är redaktör för. Tillsammans med åtta andra skribenter belyser hon hur viktig personalens egna reflektioner kring normer är för arbetet mot kränkande behandling i förskolan.

Hur kom den här boken till?
Jag har arbetat mycket med barn som hamnar utanför och även skrivit böcker om det. Den här boken var från början tänkt att handla om mobbning i förskolan, men eftersom diskrimineringslagen förtydligades 2017 blev det istället en bok om kränkande behandling i vidare bemärkelse och om hur pedagoger kan motverka det.

Vad innebär lagändringen för personalen i förskolan?
Det är kravet på att pedagogerna aktivt ska lyfta det främjande arbetet utifrån samtliga diskrimineringsgrunder som är den stora förändringen, samt att kravet på en likabehandlingsplan slopas. Istället ska kartläggning, analys, åtgärder och utvärdering ske kontinuerligt – arbetet med likabehandling ska vara ett levande dokument, inte en hyllvärmare.

Hur kan den här boken vara till hjälp i det arbetet?
Boken ger verktyg för att ändra vanor. Den nya lagen kan upplevas som ytterligare en pålaga, men den kan också ge motivation till att börja se på verksamheten på ett nytt sätt.

För pedagoger handlar det om att fundera på hur de kan gå tillväga och de behöver vara modiga nog att titta på sina egna förhållningssätt. Pedagoger är viktiga som förebilder, men en förebild är inte ett statiskt tillstånd, utan snarare något vi hela tiden aktivt måste omsätta i handling – därför kallar jag det att ”förebilda”.

Kränkande behandling är ett stort och komplext ämne och den här antologin är inte en fullödig beskrivning, snarare en prisma som ger några olika infallsvinklar.

Berätta om innehållet!
Temat för boken är en hållbar framtid, ur ett socialt perspektiv. Jag skriver ett kapitel om det relationella synsättet på mobbning, sedan är det fyra andra experter/forskare som bland annat beskriver ledarskapets betydelse, delaktighetsmodellen och behovet av normkritik. Fyra kapitel är skrivna av pedagoger som berättar om hur de arbetar med de här frågorna i vardagen och de beskriver konkreta situationer.

Vad menar du med en hållbar framtid?
Det handlar om det sociala mikroklimatet mellan oss människor. För att skapa en social hållbarhet behöver alla barn få verktyg att utveckla sin potential. Men för barn som regelmässigt blir uteslutna ur social samvaro hämmas denna utveckling, de låses fast i en position där de inte kan ta tillvara sin potential. Därför är det viktigt att vuxna guidar barnen i den relationella världen, där vi får olika roller i olika sammanhang. Vissa behöver lotsas mer än andra och då är frågan hur vi gör det – genom att korrigera och skuldbelägga eller genom att bygga förståelse tillsammans med barnen?

Du använder begreppet ”bråka bra”?
Ja, det står i läroplanen att vi ska lära barnen att hantera konflikter på ett bra sätt. Det handlar bland annat om impulskontroll och det är något vi lär oss hela livet. Vi behöver resonera med barnen om hur de kan göra när några barn vill leka själva – hur de kan säga nej på ett bra sätt eller om de trots allt kan tänka sig att släppa in fler i leken.

Hur ser du på nolltolerans?
Vi kan inte förvänta oss att barn ska kunna hantera konflikter, så vi måste vara beredda att ingripa varje gång det sker en kränkning. Vissa situationer klarar barnen av själva, men vi behöver agera på ett sådant sätt att barnen vänder sig till oss vuxna när de behöver hjälp. Och då handlar det inte om att vara gränspoliser, utan om att utforska situationen tillsammans med barnen för att hjälpa dem att hitta lösningar.

Vad behöver pedagogerna börja med?
Framför allt behöver de börja med sig själva. Åtgärder som syftar till att ändra barns beteende har inte så stor effekt. Det är ju inte beteendeförändringen som är det väsentliga, utan att barnen får förståelse för sina och andras behov, och själva får upplevelser av viktiga värden. Därför måste vuxna leva som de lär.

När det gäller diskrimineringslagen behöver vi börja där vi står, exempelvis kartlägga den egna verksamheten. Vilka barn finns där? Hur kan vi tillvarata deras intressen? Är bygg- och konstruktionsrummet tillgängligt för alla barn eller bara för vissa?

Vilka är de vanligaste fallgroparna?
Ens egna blinda fläckar, de frågor som vi inte har reflekterat över. Vi reagerar starkt på kränkningar, och det ska vi göra, men om vi inte är medvetna kan vi bli kidnappade av de starka känslor som väcks i oss och då ingriper vi ibland på ett sätt som blir destruktivt för barnet. Därför behöver pedagoger stöttning i att reflektera kring sig själva, för att sedan kunna förebilda.

Namn: Margareta Öhman
Yrkesbakgrund: Leg psykolog och barnkulturvetare
Arbetar med: Konsultation och handledning, föreläsningar och fortbildningar för personal och föräldrar inom förskola och skola.
Familj: Man och två vuxna barn, barnbarn.
Ger energi: Att vandra, sticka/sy och laga mat.
Kuriosa: Om jag inte hade blivit psykolog hade jag nog varit textilkonstnär.
Senaste kulturupplevelse: En publikrepetition av Mio min Mio på Stadsteatern

Hemsida: www.margaretaohman.se