Läraren och illustratören Max Entin

Max Entin

Den satiriske magistern

Serieskaparen och läraren Max Entin tjuvlyssnar i tunnelbanan.

Det är Aktuelltredaktionen som Max Entin här driver med, och dess nitiska neutralitetskrav inför debatten om tidningen Nya tiders medverkan på fjolårets bokmässa i Göteborg.

På årets mässa har nazistiska Nordiska motståndsrörelsen fått demonstrationstillstånd. Och Max Entin, som själv har judisk bakgrund, är där för att signera sin nya bok. Han försöker dock se något positivt i det mesta.

Foto: Marc Femenia

Gör: Serieskapare och högstadielärare.

Aktuell: Syns i varje nummer av Lärarnas tidning och på Bokmässan med boken ”Sex år med Magister Max”.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru och två barn.

Tecknarförebilder: ”Just nu Joakim Pirinen, Jesper Waldersten, Elin Lucassi och Ellen Ekman. Alltid Martin Kellerman.”

— Fördelen med rasisterna är att de är väldigt tacksamma att driva med, säger han.

Max Entin blev inte bildlärare. Orsaken var att han inte trodde att han kunde rita till­räckligt bra. Det var en karriär som skribent han såg framför sig.

— Jag satt på nätterna under lärarutbildningen i Göteborg och skrev krönikor. Sedan började jag som lärare och upptäckte att mina nior skrev bättre än vad jag gjorde. Då fick sig självförtroendet en knäck.

Men ritat har han alltid gjort. Under åren har det blivit runt 200 numrerade ritblock fulla med teckningar. I början mest streckgubbar i blodiga actionscener.

— Det var först för tolv år sedan som det blev mer på allvar.

Max Entin beskriver sin stil som ”snabb och respektlös”. Anledningen till att han är snabb är att han har rationaliserat bort näsorna.

— Det blir en kroppsdel mindre att rita.

När det gäller respektlösheten är det vanligen mest skolfolk som drabbas av hans välvässade färgpennor. Skolpolitiker, fackpampar, föräldrar, lärare och elever. Även om de sistnämnda skildras med kärlek och värme, enligt Max Entin själv.

— Jag tror nog att jag är satiriker. Även om jag kallar det för att retas.

Tunnelbanan är en annan viktig inspirationskälla för Max Entin. När Metro är utläst och han har en kvart kvar av resan till eller från arbetet, är det alltför lätt att försjunka i telefonen. Så han bestämde sig för olika regler, som en teckning om dagen.

— Ofta får jag sällskap av kolleger, då ritar jag vad de pratar om. Annars försöker jag tjuvlyssna i vagnen. Jag tecknar och instagrammar på vägen hem. Allt är färdigt lagom tills att jag ska gå av.

Max Entin undervisar i svenska och engelska, och hans alter ego i serierutorna beskriver sig själv som ”hermeneutisk humanist”. Även om det görs med en god portion självironi så är det främst lärarna i andra änden av spektrumet (”summativa naturvetare”) som satiriseras i serierna.

— Mattelärare är tacksamma att driva med, eftersom de är så långt ifrån mig själv. Jag är mycket flummigare, vilket säkert är lätt att driva med för andra. Jag är också bortskämd eftersom mattelärarna på min skola är väldigt roliga.

Men än så länge är det ingen som har blivit arg efter att ha känt igen sig i någon av Max Entins serierutor.

— Jag inbillar mig att det är svårt att bli sur på en teckning. Sedan är det nog så att ingen vill framstå som humorlös. Man kommer undan en hel del kritik med teckningar.

AV NIKLAS AREVIK