emelie_bardon_foto_felicia_korman

Emelie Bardon

Ett nyfiket och ifrågasättande förhållningssätt i fokus

– Blir du provocerad av att någon tänker på ett annat sätt än du själv – ta ett steg tillbaks och lyssna istället för att gå i konflikt! Det säger Emelie Bardon, författare till boken Koppla bort autopiloten – normkritiskt förhållningssätt i dansundervisning.

Att koppla bort autopiloten, vad innebär det?
Istället för att bara köra på som jag alltid har gjort, eller som min egen lärare gjorde, behöver jag reflektera över varför jag gör så. Utgå från syftet och ställ frågan ”Vilket sätt är det bästa – det vanliga eller ett nytt sätt?”. Att koppla bort autopiloten är att ha ett nyfiket och ifrågasättande förhållningssätt till det jag gör och till dem jag möter. Det sammanfattar den normkritiska pedagogiken.

Hur kom det sig att du skrev den här boken?
Jag har skrivit mycket om genusfrågor och normkritik, bland annat i min blogg, och tycker att det finns behov av en bok som tar upp de frågorna i relation till dansundervisning. Där handlar genus ofta om att få pojkar att dansa och att få pojkar och flickor att hålla varandra i händerna, men genusproblematiken går mycket djupare än så.

Varför är boken viktig?
Det finns ett behov av att diskutera de här frågorna. Jag såg det redan när jag började på lärarutbildningen 2003, diskussionen kring genus i dansundervisningen var ytlig och inte så nyanserad. När jag började skriva boken drygt tio år senare kunde jag konstatera att jag inte har sett samma utveckling inom dansundervisning som i resten av samhället.

Vem ska läsa den och varför?
Framför allt danslärare, men den är intressant även för andra lärare – och för andra dansintresserade som inte är lärare. Kunskapen om de här frågorna är ganska bristfällig inom vårt danscommunity, men eftersom vi använder kroppen i dansen behöver vi problematisera kring den.

Hur ser du på begreppet kön?
Jag utgår från en ståndpunkt som kan tyckas kontroversiell och menar att det finns fler kön än två. För mig är genus synonymt med kön och består av flera lager, som genitalier, hormonsammansättning, identitet, könsuttryck (kläder, frisyr etc), sexuell läggning och reproduktionsförmåga. Väger du in alla faktorer är det uppenbart att det finns fler kön än två.

Du använder en ”pronomenrunda”. Vad är det?
Det är en presentationsrunda som jag gör varje lektion, där eleverna får säga sitt namn och vilket pronomen de vill bli tilltalade med. De vanligaste är han, hon, hen eller den, men det finns många fler pronomen, inte minst på engelska. Det som är relevant är att vi ger eleverna möjlighet att vara dem de är, eller vill vara, just för dagen. Och den som har en mer statisk identitet som ciskvinna eller cisman måste acceptera andras presentationer, inte komma med synpunkter.

På vilket sätt är danssalen är ett koncentrat av hela samhället?
Normer och strukturer blir mer framträdande i dansen. I boken har jag fokuserat på genus, men ett normkritiskt förhållningssätt handlar om många andra normer och strukturer också.

Du praktiserar ett demokratiskt ledarskap. På vilket sätt?
Det står i läroplanen att all undervisning ska bedrivas i demokratisk form. Min praktik och mina tankar har kretsat kring begreppet ”konstnärlig auktoritet” – i stället för att eleverna bara härmar det läraren gör vill jag uppmuntra dem att stå för sitt eget sätt att dansa. Det är också viktigt att alla får samma utrymme.

Hur fångar du upp vad eleverna har lärt sig?
Om jag frågar ”Förstår ni?” brukar det flesta elever svara ja. Jag frågar hellre ”Vad förstår ni?” och ”Hur förstår ni det?”. Då får jag mer uttömmande svar och eleverna måste reflektera över frågan.

Vad tycker dina elever om din pedagogik?
För vissa är det provocerande med en pronomenrunda och ett nytt sätt att prata om kön, men de vänjer sig efter ett tag. För andra är det en lättnad.

När det gäller min demokratiska ledarstil tycker vissa äldre elever (tonåringar och uppåt) att jag korrigerar deras dans för lite och vissa yngre elever försöker ta en ledarposition i gruppen. När de situationerna uppstår är jag tydlig med vad jag vill uppnå och förklarar att vi övar oss på att ge alla lika mycket utrymme att göra dansen till sin egen.

Hur var det att skriva boken?
Jag tänkte att det skulle vara lätt att skriva boken, eftersom jag kan de här frågorna och har skrivit kortare texter tidigare. Men jag insåg att det var mycket forskning och detaljer som jag behövde sätta mig in i, jag behövde lära mig mer om det jag trodde att jag kunde.

Vad var mest givande med att skriva?
Att behöva sätta ord på mina tankar på ett sätt som andra kan följa. Det gjorde att det även blev tydligare för mig själv.

Några oväntade upptäckter?
Jag fick göra en tvärvändning kring vissa saker, exempelvis hur aktiv en människa är i sitt eget könsskapande. Det är ju inte alls så att vi påtvingas en könsroll. Nu, tre år senare, är det en självklarhet för mig.

Vad har du fått för respons när du berättat för andra om ditt bokprojekt?
Intresset har varit väldigt stort och många har sagt att det är en bok som behövs.

Vad har du på gång framöver?
Jag fortsätter att hålla ledarutbildningar, ska bland annat hålla en kurs på Musikhögskolan om ”Normkritik genom rörelse”. Jag har också återkommande undervisningsmoment i lärarutbildningen i Jönköping. Har redan börjat fundera på vad jag ska skriva härnäst, kanske ska det handla om kroppen som intrycksmedel.

Vad har du för råd till lärare som känner sig främmande inför att arbeta normkritiskt?
 Det är jobbigt att behöva ifrågasätta sig själv, det är det även för mig som är insatt i normkritik. Så ta det lite i taget och var snäll mot dig själv! Många är rädda att göra fel, men bli inte förkrossad om något blir fel, utan se det som en lärprocess och fundera över vad du kan göra annorlunda nästa gång.

Vanliga fallgropar i vardagen?
Det är lätt att autopiloten kopplas på, men vi kan fortsätta upptäcka när det händer och fråga oss själva om vi kan göra annorlunda. Blir du provocerad av att någon tänker på ett annat sätt än du själv – ta ett steg tillbaks och lyssna istället för att gå i konflikt!

Namn: Emelie Bardon
Arbetar med: Frilansar inom dans och musik för scen och klassrum tillsammans med kollegan Elin Waileth.
Yrkesbakgrund: Utbildad danslärare för gymnasiet samt en fil. kand. i teatervetenskap. Har även undervisat i grundskolan och andra kulturinstanser.
Familj: Ensamstående
Ger energi: Att bada i havet, att läsa bra skönlitteratur och att dansa med Elin Waileth.

Blogg: Hos en danslärare, http://danslararen.blogspot.se/