Hej Lena!

Vad betyder undervisning för en ettåring - och för en pedagog som jobbar med ettåringar?
Med boken De yngsta barnen och undervisningen sätter Lena Edlund fokus på frågan. Begreppet undervisning skrevs nyligen in i förskolan läroplan, och Lena Edlund får ofta frågor om det i sitt jobb som kvalitetsledare i förskolan. Frågorna handlar om de yngsta barnen, hur man undervisar dem som inte kan prata och som behöver mycket omsorg. nu vill hon visa hur man kan göra utan att krångla till det.

Undervisningen för de yngsta barnen, ett- och tvååringarna, är eftersatt. De blir ofta bortglömda, betonar hon. Ofta får de äldre barnen visa upp för föräldrar vad de gjort, genom vernissager till exempel, medan de små hamnar i skymundan och lämnas att tulta runt på gården.
- Man tror att de bara behöver en famn, med de har också rätt att lära sig. Vi ska värdesätta det barnen gör, men också det pedagogerna gör.

Med boken vill hon stötta pedagogerna att ta ansvar för sin undervisning. Då behöver de först förstå vad som är undervisning och att den kan flätas samman med omsorgen till exempel.
 När man byter blöjor på ett barn sker samtidigt en språkutveckling, om man tänker efter.
För det handlar om att tänka efter och bli medveten om sin undervisning. Ett förta steg är att man frågar sig vad syftet är med aktiviteterna man gör med de minsta barnen - varför ska de måla, ha utflykt eller ha samling? Är det bara sysselsättning, trygghetsskapande, för att de ska ha roligt eller finns det något annat syfte?
- Varför-frågan är central. genom den kommer man direkt åt syfte och mål och då är man inne i undervisningsbegreppet. Då får man syn på var man ska börja att lära barnen.

Det är upp till pedagogen att tolka begreppet och gör det till sitt menar hon.
Det måste inte vara pratundervisning. Det kan lika gärna vara estetisk eller kroppslig undervisning, man kan måla eller dansa. Och den ska ske på ett lustfyllt sätt.

I sin bok tar Lena Edlund bland annat upp hur man kan jobba med undervisning i introduktionen och i omsorgen  och hur man som pedagog kan fördjupa sin undervisnig genom att reflektera och analysera. Ett kapitel handlar om samlingen, en stark tradititon som sett nästan likadan ut sedan början av 1900-talet. Hon vill problematisera samlingen.
- Det är också en fråga om makt. Pedagogen styr, barnen ska sitta still och lyssna. Det är svår för små barn. De kanske ska ha en annan typ av samling, det beror på vad syftet är.

Hon skiljer inte så mycket på lek och undervisning.
Små barn undersöker saker när de leker. Då kan man prata om det: "Oj, vad hände med vattenstrålen, sprutar det på dig, hur känns vattnet?" Det är den spontana undervisningen, den som sker i stunden. Man kan till och med benämna begrepp som kvadrat, cirkel, räkna och mäta, anser hon.
- Då fastnar begreppen någonstans. Man kan säga: hur stort är rummet, vad många steg du tar, ska vi räkna?

Enligt läroplanen ska man också planera undervisning, även för de små. Det är ganska ovanligt på förskolor i dag, menar lena Edlund. Ofta är pedagogerna så inriktade på omsorg för de yngsta, barnen ska bli trygga, kunna lämna föräldern. Hon anser att man ska börja med planerad undervisning direkt. 
- Undervisningen kan pågå samtidigt som de blir trygga, en lustfylld undervisning. De blir trygga genom undervisningen.

Vi måste vara medvetna om att det är ett första steg in i barnens skolutveckling, påpekar hon. Hon tipsar om att man kan snegla i grundskolans läroplan för att se vad de ska lära sig i nian.
-Då kan man se att det här matematiska begreppet - det kan vi förbereda redan nu. 

Boken vänder sig till alla som jobbar med ett- och tvååringar.
Till dem vill hon säga:
- Ta dig själv som pedagog på allra största allvar. Prata om att du undervisar och sätt ord på vad du gör som är undervisning. Då blir det mycket roligare att jobba. 

Men boken vänder sig också till rektorerna.
- Jag önskar att de ska peppa pedagogerna i deras pedagogiska arbete, hjälpa dem att först vilket fantastiskt jobb de gör, att de undervisar.