Hållbar utveckling är otroligt utmanade och komplext, för hela samhället. Vi människor måste hittar mer hållbara sätt att leva våra liv. Men det finns samtidigt så många perspektiv som ska balanseras mot varandra att besluten ibland känns nästa omöjliga att fatta. Kanske tar det ett helt liv att lära sig bemästra hållbara handlingar? Jag tänker att det vi kan göra i förskolan och skolan  är att börja. Ta de första stegen, låta de första små fröna gro, skapa hopp genom meningsfulla handlingar. Det börjar i naturen – i relationer, tid och lyssnande.

Det är med våra sinnen vi skapar relationen

Naturen om hösten är full av sinnlighet. Masken som slingrar sig i handflatan, rudbeckians taggiga fröställning mot fingertopparna, de gyllene höstlöven som ett efter ett singlar mot marken, vinden som rasslar i trädkronorna, doften av jord… Hållbar utveckling börjar i dessa sinnliga möten mellan våra kroppar och naturen. Det är med våra sinnen vi lär känna världen, skapar en relation. Och det vi känner och har en relation till, det bryr vi oss också om. Så gå på spaning i naturen. Vad lägger ni märke till? Hur ser det ut, hur känns det, hur luktar det? Vad är det minsta ni hittar, och det största? Det mjukaste, och det hårdaste?

Relationer behöver tid

Relationer behöver tid. Det gäller relationer mellan människor, men också naturrelationer. Det tar tid att lära känna någon, på djupet. När vi får vistas i naturen ofta kan vi upptäcka nyanserna och de långsamma men hela tiden pågående förändringarna. Då kan vi också börja förstå de komplexa sambanden och hur naturen som ekosystem egentligen fungerar. I tiden och de återkommande naturmötena finns en nyckel till hållbar utveckling. Så hitta en plats som ni kan återvända till många gånger och följ det som sker där. Det kan vara en plats likaväl på den egna gården som i nämiljön, det viktigaste är att barnen sig hemma där.

Lyssna för att få syn på barns olika sätt att möta naturen

Barns meningsfulla naturmöten behöver också inlyssnande pedagoger. Naturrelationer gestaltar sig på så många olika sätt. Hos något barn väcks förundran just av masken som grävs upp i trädgårdslandet eller tallbarren som sticks i handflatan. Ett annat barn bygger sin relation till naturen genom förstoringsglasets blixtbelysning av en gråsuggas detaljer. För ett tredje barn går vägen från hjärtat till naturen genom blyertspennans fina linjer eller penseln kraftfulla färgspår. Vi pedagoger behöver lyssna nära för att få syn på våra barns alla olika sätt sätt möta naturen. Och vi behöva gestalta lärmiljöer där alla dessa olika möten och uttryck får rum. Så lek, utforska och skapa på många olika sätt i naturen, och med många olika material och redskap till hands

Angeläget, meningsfullt och hoppfullt.

Astrid Lindgren skrev: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Jag tänker att det i högsta grad gäller även i relation till naturen och hållbar utveckling. När vi står där tillsammans i naturen, när vi ger plats och tid för naturmöten som är rika, lockande, lustfyllda och levande för våra barn – då blir världen på riktigt. Och då blir hållbar utveckling både angeläget, meningsfullt och hoppfullt.”