Lek och hållbar utveckling hör ihop och i det här kapitlet vill jag berätta om ett lekprojekt där vi riktat blicken mot social hållbar utveckling.

I gruppen uppstår ofta konflikter och det finns många starka viljor. I lek och aktivitet blir någon ofta ledsen, någon annan blir arg. Barnen är i en känslig fas, försöker lära känna sina egna känslor och samtidigt förstå andras. Under en av våra samlingar startar ett samtal som leder till läsårets fortsatta arbete.

”Man kan vara ledsen om någon ska ha kalas”, berättar  Stina denna morgon när vi sitter samlade. ”Fast man kan vara ledsen om man gör kalas också”, säger Per. Ett samtal om kalas, besvikelse, tårar och tårtor pågår under en lång stund, barnen verkar ha full koll på vad de pratar om.

Jag förstår dessvärre inte vad barnen pratar om, men efter lite efterforskningar får jag veta att barnen har tittat på årets Bamseteater på Kolmårdens djurpark. Det blir starten för ett projekt med fokus på social hållbar utveckling, i lek och genom lek. Ett projekt där vi får kunskap om att vi tycker, tänker och känner olika och att det är okej. Ett projekt som gör att barnens förmåga att lyssna, respektera och hantera sina känslor i vardagen, i leken och i våra aktiviteter ökar.

Vi uppmärksammar känslor

Nästa förmiddag har jag tagit med mig Bamsefigurer till samlingen. Jag spelar upp sagan (som jag kvällen innan letat fram och läst för att få lite mer kunskap om barnens samtalsämne). Jag frågar dem varför de tror att alla i sagan blir så arga och ledsna. Barnen har sina teorier. ”När blir du ledsen?” frågar jag barnen, vi går laget runt och de berättar.

Jag och min kollega plockar fram papper och pennor och dokumenterar barnens svar. Dokumentationen sätter vi upp på väggen, just då lite ovetande om hur vi ska arbeta vidare med den, men vi vill ha den synlig för att kunna återkoppla till tankarna framöver.

Bara att medvetandegöra och rikta blicken mot något brukar ofta, utifrån min erfarenhet, göra skillnad. Genom våra samtal med barnen riktar vi blicken mot känslor. Vi börjar prata om känslor mer öppet, vi vuxna uppmuntrar barnen att berätta hur de känner glädje, ilska och sorg i leken och i vardagen. Barnen uttrycker oftare hur de känner i olika situationer. Genom öppenheten stärks relationen mellan barnen, vi upplever att de är mer trygga, vågar säga ifrån och göra sina röster hörda. Att arbeta med barns relationsskapande är enligt psykologen Margareta Öhman (2018) ett viktigt steg för barns lekutveckling och samtidigt är det i leken relationsskapandet börjar.

Vad vill vi att barnen ska utveckla? Vi riktar blicken mot något. I det här projektet utgick vi från målet om att leva oss in i andra människors situation. Vi bestämmer även att vi ska fokusera på leken, det är där flest konflikter sker. Utifrån syftet gör vi undervisningsplaneringar, en eller flera gånger i veckan. Där planerar vi vår undervisning utifrån processerna som sker i barngruppen, vi följer barnens behov, intressen och nyfikenhet. Tillsammans med barnen brukar vi prata om att vi arbetar med projekt, det här projektet döpte vi till Känslor. Så här i efterhand skulle jag ha velat att vi även pratat om social hållbar utveckling med barnen, vilket vi inte gjorde, det begreppet använde vi bara bland oss vuxna. 

Vi ändrar riktning

Vi har gemensam reflektion och är eniga om att vi behöver ändra taktik, barnen är bra på att uttrycka sina egna känslor, men har svårt för att uppmärksamma andras. Vi skapar ingen plan där och då, i stället bestämmer vi oss för att påbörja arbetet tillsammans med barnen. Nästa dag lägger jag fram barnens bilder från vårt första tillfälle på golvet när vi samlas på morgonen. Vi pratar om bilderna och de tidigare samtalen om att vara ledsen, arg och glad. ”Hur vet jag att du är glad, syns det?” undrar jag. Barnen förklarar för mig hur jag ska kunna veta att de är glada.

”Du ser, jag har lyckliga ögon.”
”Man kan se på munnen.”
”När jag visar tänderna, då är jag glad.”

Vi plockar fram en mängd speglar, barnen får titta på sig själva och varandra när de är glada, arga, ledsna. Och visst kan det synas hur vi känner. Efter en tid ser vi att barnen använder sina kunskaper. De ställer frågor till varandra och uppmärksammar varandras reaktioner. ”Nu ser du ut att vara ledsen”, ”Vilken glad mun du har”, ” Ser du att jag blev arg på dig?” Vi märker även att barnen använder detta i leken. Vi har exempelvis klippt ut bilder på Bamse och hans vänner där de har olika ansiktsuttryck, som vi har med oss till skogen. Barnen leker ofta med bilderna, figurerna samtalar, bråkar, skrattar, är ledsna och arga. I leken experimenterar barnen med sina kunskaper och erfarenheter, men ibland saknas orden för att de ska kunna kommunicera. Vi börjar upptäcka att en av orsakerna till att barnen blir osams i lek är för att det finns språkbrister som skapar missförstånd

Under terminens gång har vi stort fokus på våra samtal med barnen och på att lära i och genom leken. Däremot har vi inte stannat upp och använt oss av olika estetiska uttryckssätt. Vi börjar med att prata med barnen om hur man känner sig när man känner en känsla. Vi provar att dansa arg, glad, ledsen. Vi sjunger med arg röst, glad röst och ledsen röst.

I dessa sammanhang kommer barnen fram till att vi tycker olika. Vi får olika känslor av musiken, känner olika för olika färger, vi ser olika ut när vi uttrycker våra känslor. Någon stampar i golvet när hen blir arg, någon annan börjar gråta. De nya lärdomarna blir en ingång till att skapa förståelse för varandra.