Vad handlar boken om?
Den handlar dels om hur det är att vara elev med en npf-problematik, dels om hur man som lärare kan bemöta eleven. När en lärare kan se situationen ur barnets perspektiv får hen också en förklaring till barnets beteenden.

Vem skriver du boken för?
I första hand för lärare och skolpersonal, men också för alla andra som kommer i kontakt med barn.

När började du fundera på att skriva en bok?
Jag började jobba på fritids efter lärarutbildningen och vi diskuterade ofta barn med npf och deras beteenden i arbetslaget. Men jag märkte att det inte ledde vidare. Pedagogerna förstod inte de här barnen. När jag bidrog med mina erfarenheter tyckte de att jag borde förmedla min kunskap till fler.

Varför är boken viktig?
Trots att lärare idag har mer faktakunskaper om npf, ser de inte alltid den bakomliggande orsaken till ett beteende, varför barnen gör som de gör. Många ser fortfarande sin diagnos som något att skämmas över och för att inte visa sig sårbara döljer de ofta sina känslomässiga behov bakom en tuff attityd.

Jag vill också visa att en npf-problematik kan se olika ut i olika åldrar. Om man har en känslighet för vissa saker kommer den inte att gå över, den tar sig bara andra uttryck och blir kanske mindre synlig med åren. Vi behöver förstå att människor är olika och ha förmågan att se hela människan, inte bara se felaktiga beteenden som ska korrigeras. Det handlar om grundläggande mänskliga behov som att bli sedd och få omtanke.

Boken är djupt personlig. Hur tänker du kring det?
Skrivandet blev ett sätt att bearbeta upplevelser från min egen skoltid och det har gjort att jag har blivit bättre på att hantera situationer som vuxen.

Jag tror att det är viktigt att dela med sig av det personliga, eftersom npf handlar så mycket om känslor – ilska, sorg, ångest, glädje. Känslorna styr allt. Får man en förståelse för hur det kan kännas, blir det lättare att bemöta elever i olika situationer. Det handlar också om att bryta stigmat, att visa att det kan vara en styrka att visa sina känslor.

Du har bland annat en facebooksida med många följare och föreläser för lärare. Vilken respons har du fått?
Många känner igen sig i det jag berättar om, både de som upplevt samma sak och lärare som möter elever med npf. Jag har fått bygga broar, hjälpt dem att få en gemensam utgångspunkt.

Vilka råd skulle du vilja ge till lärare?
Det viktigaste rådet till den som vill nå barn som jag är att gå in i situationen med ett öppet sinne! Ta reda på vad barn försöker förmedla egentligen – ofta uttrycker de något helt annat i ord och handling.

Och prata om det du tycker är svårt att hantera, både med barnet, med vårdnadshavare och med kollegor! Då får vi med de tre delar som behövs för att hitta lösningar.

Vad är svårast för dig som lärare?
Att hålla mina egna tankar och känslor i styr. När elever provocerar fram en lärares eget känslopåslag är det lätt att glömma allt man vet i teorin – och det gäller även mig. Men om man är medveten om sina reaktioner blir det lättare att inte gå i fällan att agera på känslan.

Det handlar inte om att göra ingenting, att låta saker vara. Tydlighet och konsekvenser är bra, bara man inte hamnar i affekt själv.

Vad hoppas du på med boken?
Att den ska ge aha-upplevelser till de lärare som tycker att npf-problematik är svårt. Kan vi knyta band mellan lärare, elever och hemmet kommer jobbiga situationer att uppstå mer sällan och vi kan även minimera skadan när de väl inträffar.