Stationsarbete är tidseffektivt samtidigt som det blir ett lugnt arbetstempo för eleverna.

Stationsarbete - hur det hela började ...

Stationernas innehåll är varierat och de har en tydlig struktur som visar hur de ska genomföras. Allt innehåll är välkänt för eleverna eftersom vi alltid introducerar nytt innehåll vid en lärarledd station, där vi sitter tillsammans med eleverna och exempelvis lär ut ett spel, medan de andra två stationer har ett innehåll som eleverna själva klarar av.

Eleverna vet att de ska få vara på alla stationer, vilket skapar arbetsro men också att deras koncentration och arbetsglädje bibehålls under hela tiden då de roterar efter cirka 15–20 minuter. Inför varje byte signalerar antingen en bjällra eller en Time Timer och då plockar de undan vid sin station. När vi sedan säger till, förflyttar de sig till nästa station, där det finns förtydligande instruktioner där som visar vad de skulle göra vid just den stationen.

I de lärarledda stationerna kan det finnas det olika syften till varför jag som förskollärare sitter med. Den första tiden är det för att lära känna eleverna samtidigt som de kanske sitter och ritar eller pärlar. Då kan jag både sitta och lyssna på när eleverna pratar med varandra, men också själv delta i samtalen. Att sitta tillsammans med eleverna i en liten grupp är fantastiskt, jag känner att jag har tid för varje elev på ett helt annat sätt än när jag jobbar i helklass.

Ett annat syfte med den lärarledda stationen är att jag kan introducera ett nytt arbetsmaterial, ett nytt spel eller ett nytt arbetsområde. Likaså kan jag sitta med en grupp i taget för att se var eleverna har tagit till sig av undervisningen. Då får jag också reda på hur jag ska fortsätta med att planera min undervisning – behöver jag stanna upp och göra lite mer kring detta område eller kan jag gå vidare? Psykolog Roger Säljö (2000) betonar vikten av att eleverna ska få vara aktiva deltagare och inte bara vara passiva mottagare i undervisningen. Vi ser att eleverna deltar mycket mer aktivt och med ett större engagemang på våra arbetspass med stationsarbete.

 

På ett arbetspass som är på bara cirka 60 minuter hinner jag med 12–13 elever. Och det är otroligt stressfritt för mig som förskollärare att arbeta så här, när jag ser hur eleverna orkar behålla sitt fokus, visar arbetsglädje och att det hela tiden finns en arbetsro.

Tidigare presenterade vi för eleverna i helklass vad de skulle göra, och sedan lät vi dem arbeta på egen hand. Vi har upptäckt att vi genom att introducera alla stationer minimerar deras funderingar kring hur de ska ta sig an uppgiften och när de sedan ska genomföra den på egen hand har de redan en erfarenhet av hur det ska gå till. Detta har vi sett stärker elevernas självförtroende. Vi för också kontinuerliga samtal med dem där vi synliggör deras utveckling:

”Kommer ni ihåg när ni satt med denna arbetsuppgift förra gången?” ”Ja, det var ju jättesvårt”, säger flera av barnen. ”Jag tyckte inte det var lika svårt denna gången”, säger Celia. ”Nä, inte jag heller”, säger Thor. ”Varför är det så tror ni”, säger jag då. ”Jamen, nu har vi ju gjort det en gång, och då kommer vi ihåg lite hur man ska göra”, säger Lucas. ”Ja, och sen kan man ju fråga en kompis om man har glömt”, säger Sammy.

Stationsarbete innebär också att vi kan följa eleverna på ett närmare sätt och sedan planera för en formativ undervisning. Vi använder oss av iakttagelser av vad som sker i klassrummet, för att sedan fatta beslut om hur undervisningsmetoder, klassrumsmiljö, stödstrukturer och andra verktyg ska anpassas och modifieras på sätt som är gynnsamma för elevernas behov, något som också lyfts i ”Att planera, bedöma och ge återkoppling (Skolverket, 2021b).