Sex läsår med Magister Max

95 kr

Läs ett smakprov

Max Entin

Innehåll

”Efter att ha ritat rätt risiga gubbar på bänken, i kalendern och skrivböckernas marginaler sedan 1980 upptäckte jag att kombinationen text och bild är ett oerhört effektivt sätt att kommunicera på.”

Det skriver Max Entin i förordet till sin nya bok Sex läsår med Magister Max. Genom åren har han gestaltat sitt lärarliv genom en mångfald av underfundiga gubbar, gummor och ungar i det han kallar för sina ”tecknade funderingar”.

Hans ambition har alltid varit att försöka fånga vardagen i skolan. I sitt förord skriver han: ”I text blir det ju mest rörigt, men i bilder, pratbubblor och lösryckta kommentarer verkar det fungera.”

Max Entin arbetar till vardags som högstadielärare i Stockholm. När han inte ritar nidbilder på sina chefer, kollegor och elever försöker han få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Sedan 2011 är hans enruting ett återkommande inslag i Lärarnas tidning.

Läsåret 11/12
Ny läroplan, sega lärarleg och alldeles för många omdömen.

Läsåret 12/13
Statistik, sociala medier, pappaledighet och förskolefokus. Äntligen fimpas kraven på skriftliga omdömen på högstadiet.

Läsåret 13/14
Förstelärarreformen börjar lysa igenom. Entreprenöriella ska vi vara, så fler satsar hårt på IT.

Läsåret 14/15
Supervalår, regeringsskifte, PISA-kris och Thaimout.

Läsåret 15/16
Sommaren har varit sopig och lärarbristen är svår. Det blir en grinig höst.

Läsåret 16/17
I USA blir Stöveltrump president och här skiljer lärarlönelyftet agnarna från vetet med purken personalomsättning som följd. Ett neutralt förhållningssätt blir svårt.

Information

Vikt 0.23 kg
Bokbindning

Mjuka pärmar

Sidor

132

Utgivning

22 juni 2017

Artikel

Artikel i Lärarna tidning nr 11 2017

Den satiriske magistern

Mattelärare är tacksamma att driva med.

Det är Aktuelltredaktionen som Max Entin här driver med, och dess nitiska neutralitetskrav inför debatten om tidningen Nya tiders medverkan på fjolårets bokmässa i Göteborg.

På årets mässa har nazistiska Nordiska motståndsrörelsen fått demonstrationstillstånd. Och Max Entin, som själv har judisk bakgrund, är där för att signera sin nya bok. Han försöker dock se något positivt i det mesta.

— Fördelen med rasisterna är att de är väldigt tacksamma att driva med, säger han.

Max Entin blev inte bildlärare. Orsaken var att han inte trodde att han kunde rita till­räckligt bra. Det var en karriär som skribent han såg framför sig.

— Jag satt på nätterna under lärarutbildningen i Göteborg och skrev krönikor. Sedan började jag som lärare och upptäckte att mina nior skrev bättre än vad jag gjorde. Då fick sig självförtroendet en knäck.

Men ritat har han alltid gjort. Under åren har det blivit runt 200 numrerade ritblock fulla med teckningar. I början mest streckgubbar i blodiga actionscener.

— Det var först för tolv år sedan som det blev mer på allvar.

Max Entin beskriver sin stil som ”snabb och respektlös”. Anledningen till att han är snabb är att han har rationaliserat bort näsorna.

— Det blir en kroppsdel mindre att rita.

När det gäller respektlösheten är det vanligen mest skolfolk som drabbas av hans välvässade färgpennor. Skolpolitiker, fackpampar, föräldrar, lärare och elever. Även om de sistnämnda skildras med kärlek och värme, enligt Max Entin själv.

— Jag tror nog att jag är satiriker. Även om jag kallar det för att retas.

Tunnelbanan är en annan viktig inspirationskälla för Max Entin. När Metro är utläst och han har en kvart kvar av resan till eller från arbetet, är det alltför lätt att försjunka i telefonen. Så han bestämde sig för olika regler, som en teckning om dagen.

— Ofta får jag sällskap av kolleger, då ritar jag vad de pratar om. Annars försöker jag tjuvlyssna i vagnen. Jag tecknar och instagrammar på vägen hem. Allt är färdigt lagom tills att jag ska gå av.

Max Entin undervisar i svenska och engelska, och hans alter ego i serierutorna beskriver sig själv som ”hermeneutisk humanist”. Även om det görs med en god portion självironi så är det främst lärarna i andra änden av spektrumet (”summativa naturvetare”) som satiriseras i serierna.

— Mattelärare är tacksamma att driva med, eftersom de är så långt ifrån mig själv. Jag är mycket flummigare, vilket säkert är lätt att driva med för andra. Jag är också bortskämd eftersom mattelärarna på min skola är väldigt roliga.

Men än så länge är det ingen som har blivit arg efter att ha känt igen sig i någon av Max Entins serierutor.

— Jag inbillar mig att det är svårt att bli sur på en teckning. Sedan är det nog så att ingen vill framstå som humorlös. Man kommer undan en hel del kritik med teckningar.

AV NIKLAS AREVIK

Den satiriske magistern

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen
SkickaTEXT
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Ta del av erbjudanden och nyheter i mejlen