De yngsta barnen och läroplanen

278 kr

Läs ett smakprov

Lena Edlund, 2019

Innehåll

Lena Edlund

De yngsta barnen och läroplanen

Alla pedagoger ska arbeta utifrån förskolans läroplan – men hur omsätter man innehållet i praktiken med de allra yngsta barnen? Hur kan man förstå barns kunnande och lärande innan de kan prata? Kan ettåringar arbeta i projekt eller vara med och bestämma hur verksamheten ska se ut?

I De yngsta barnen och läroplanen ger Lena Edlund praktiska exempel på hur arbetet kan förankras i läroplanen och delar med sig av sina erfarenheter och tankar när det gäller till exempel introduktion, förskolans miljö, pedagogisk dokumentation och undervisning med de yngsta. Hon ger också tips och verktyg som underlättar pedagogernas viktiga arbete.

Det här är en utökad och reviderad utgåva, uppdaterad utifrån Lpfö 18.

Lena Edlund är pedagogisk utvecklare. Hon har arbetat som förskollärare, pedagogisk handledare, fortbildare och förskolechef.

Den här boken är väl värd att läsa. Både för dig som just nu utbildar dig och för dig som arbetat länge ihop med de yngsta. Den ger både energi och fördjupade kunskaper om de yngsta barnens lärande och hur deras tillvaro kan ordnas i förskolan för att på bästa sätt relatera till vårt viktigaste styrdokument: läroplanen.
Ur inledningen av Anna Palmer, docent i förskoledidaktik vid Stockholms universitet


Innehåll

Våga lita på barnen – inledning av Anna Palmer

Förord

Kapitel 1: Läroplanen som styrdokument

Kapitel 2: De yngsta barnen och deras kommunikation

Kapitel 3: Hur ser vi på de yngsta barnen

Kapitel 4: Barnen visar vägen till lärandet

Kapitel 5: Organisera för att lyckas med förskolans uppdrag

Kapitel 6: Normer, värden och demokrati

Kapitel 7: Hur får de yngsta barnen inflytande?

Kapitel 8: Pedagogisk dokumentation

Kapitel 9: Projekt och fördjupning

Kapitel 10: Skrivprojekt på ettårsavdelningen

Kapitel 11: Nytt perspektiv – nya tankar

Information

Vikt 0.342 kg
Bokbindning

Mjuka pärmar

Sidor

166

Utgivning

28 oktober 2016

Recension

Posted on 

Äntligen om de allra yngsta!

I höstas fick jag boken De yngsta barnen och läroplanen (Lärarförlaget 2016) skriven av Lena Edlund i min hand. Den har jag burit med mig på diverse platser under hösten men inte fått tid att läsa. I torsdags lyckades jag dock när jag fick ett antal timmar i bil (inte bakom ratten då…) så jag började hungrigt läsa denna bok som jag länge väntat på att någon skulle skriva. Bara Lenas första ord i inledningen gör att jag förstår att denna bok kommer införliva mina förhoppningar;

Aldrig har jag upplevt mitt arbete i förskolan så roligt och så betydelsefullt som när jag arbetade med de yngsta barnen. Det är något särskilt att möta barn i början av livet, så nyfikna och intresserade av allt runt omkring dem.  Det är fantastiskt att få vara en del av deras utforskande av omvärlden och vad det innebär att vara människa. Det var också den mest intensiva perioden i mitt yrkesliv eftersom tillvaron tillsammans med de yngsta barnen aldrig pausar. Varje sekund pågår något och händer något nytt. Just därför innebär att arbeta med de yngsta barnen att hela tiden vara närvarande i nuet. Det är här och nu allt händer och det är de små detaljerna som blir stora och viktiga.

Lena Edlund

Jag hoppade lite jämfota ( inuti mitt huvud eftersom jag satt i bilen) för ni som följt Kullerbyttan vet att jag värnar hårt om våra allra yngsta och om rätten till en förskola som tar dem på allvar. Jag har skrivit många inlägg och varit i många trådar på Facebook och blivit utskälld efter noter många gånger när jag tagit i ömtåliga områden som frågan om anknytning och de yngsta barnens (1- och 2-åringars) möjligheter till inflytande och delaktighet. Det är svårt och obekvämt när någon hävdar att barn borde lyssnas till mer och erkännas som de människor de är, särskilt när det betyder att vi vuxna måste omvärdera vår syn på barn och på oss själva. (Diskussionen kring barn är lite samma diskussion som man hade om kvinnorna för snart 100 år sen…Om du inte tror mig så läs lite historia.) Jag har väntat på att det ska skrivas mer om våra yngsta utifrån perspektiv som blir lite utmanande och som kan förändra verksamheten för våra yngsta till det bättre och nu ÄNTLIGEN har det kommit en bok som helt och fullt fokuserar på de allra yngsta, ett- och tvååringarna och möjligheterna att skapa en meningsfull verksamhet för dem i förskolan. En bok som jag tror kan göra riktig och viktig skillnad om tillräckligt många läser den.

Lena Edlund har arbetat som förskollärare och förskolechef i 20 år och arbetar nu som pedagogisk handledare och föreläsare. Det märks tydligt att hon bär på mycket erfarenhet och boken känns på riktigt. Lena förstår, hon vet vad hon pratar om och hon och hennes kollegor har gjort det hon skriver om i boken så vi vet att det går. I inledningen berättar hon om varför hon skrivit boken. Hon beskriver att när hon handleder ute på förskolor säger pedagogerna då och då att det är ”så svårt med de yngsta. Jag känner igen det där, en fråga som jag ständigt får efter mina föreläsningar är liknande; Men hur gör vi med de yngsta då? Som att det jag beskrivit inte varit för de yngsta. Jag tror vi behöver bli tydligare, berätta på sätt som är konkreta. Det gör Lena med bravur i denna bok. Det är också Lenas önskan att vi ska får en ny känsla i mötet med de yngsta;

”Med den här boken vill jag förmedla en känsla av att det inte är så svårt utan att man måste våga lita på sig själv och på barnen och det spännande som faktiskt pågår hela tiden mellan dem, oss och miljön.Det handlar om att lyfta upp små upptäckter som barnen gör, sätta ord på dem och stå upp för att det faktiskt är något anmärkningsvärt. Enligt min erfarenhet formuleras detta tyvärr alltför sällan verbalt eller i skrift. ”

Lena Edlund

Det finns 11 kapitel totalt och boken är på drygt 160 sidor. Det är ingen tjock och tung bok utan en bok som man lätt tar till sig och det finns många praktiska situationer från vardagen med de yngsta beskrivna som illustrerar det Lena vill belysa. Varje kapitel utgår ifrån ett läroplanscitat och områden som barnsyn, organisation, normer och värden, pedagogisk dokumentation, projekt och fördjupning tas upp med utgångspunkt hos de yngsta. Kapitel tio tar upp ett skrivprojekt med ettåringar, nyttig läsning för alla. I slutet på varje kapitel finns handfasta frågor eller uppmaningar att ta tag i i arbetslaget under rubriken ”Att göra i praktiken”. Saker man kan börja med direkt. Det är som att boken spelar rollen som en nyfiken och utmanande handledare.

Det jag tycker om allra mest med boken är att för Lena är ingen fråga för känslig, hon tar upp alla områden som skapar debatt och osäkerhet och hon gör det på ett sätt som är fyllt med ödmjukhet inför den komplexitet och den otroliga yrkesskicklighet som krävs av de som arbetar med våra yngsta. Hon ingjuter mod att förändra för hon vet också i mötet med många förskollärare och barnskötare att det finns en oerhört stor kompetens som behöver tas tillvara och som behöver näras och utvecklas.

Lena skriver mycket om hur vi får syn på de yngsta barnens kommunikation. Hon menar att det är en del av demokratiarbetet. Om vi inte kan förstå på vilka olika sätt barnen kommunicerar så kan vi heller inte tolka vad de vill och då blir inte deras röster hörda. Lena vill vidga vår syn på vad kommunikation är. Hon beskriver kommunikationen mellan de yngsta barnen som konkreta handlingar, ögonkontakt, imitation, ansiktsutryck, beröring, gester osv… Detta utifrån forskning från bl.a. Gunvor Lokken och boken Toddlarkultur (Studentlitteratur 2008). Hon refererar också mycket till Ninni Sandvik och Nina Johannesens bok Små barns delaktighet och inflytande (Studentlitteratur 2009).

Boken tar hand om både de tillsynes små sakerna som hur vi som pedagoger behöver sitta i rummen, organiserar oss i de känsliga övergångarna (mellan aktiviteter) som de större i frågan om anknytning, hur bekväma vi är i att dela med oss av vår makt som vuxna och ge även de yngsta delaktighet och inflytande och om vad vi egentligen menar när vi talar om det kompetenta barnet.Även om du inte arbetar med de yngsta barnen kommer du lära dig mycket av denna bok. Det är nämligen så att det som Lena tar upp här gällande  kommunikation, lärande och värdegrund gäller människor, stora som små och det är just det som är hemligheten, att vi alla är människor.

https://kullerbyttanblog.wordpress.com

Recension BTJ

BTJ-logga, Bibliotekstjänst.

Edlund, Lena
De yngsta barnen och läroplanen
Publiceras i BTJ-häftet nr 6, 2019.
Lektör Ulf Mårtensson

Recension
Lena Edlund arbetar som pedagogisk utvecklare och har en bakgrund som förskollärare då hon bl.a. arbetat med de yngsta barnen. Första upplagan av boken kom 2016 och innehållet har nu reviderats och utökats utifrån förskolans nya läroplan. Edlund förmedlar kompetenserna som det lilla barnet har och resonerar om hur pedagogerna kan arbeta för att barnet ska utvecklas och stimuleras samt hur läroplanen kan omsättas utifrån de yngsta barnens förmågor. Med grund i den syn vi har på de små barnen diskuterar hon hur arbetet kan organiseras, struktureras och dokumenteras så att de små barnens kompetenser och kunskapsutveckling blir synliga.

Teori och praktik blandas och många exempel är tagna från verksamheterna. Edlund presenterar löpande frågeställningar och ger uppdrag till läsaren. Det är en stimulerande och tillgänglig bok som ger inspiration och verktyg till verksamma pedagoger som vill utveckla sitt arbete med de minsta barnen i förskolan.

Bokblogg

Pedagog Örebro

Jag har haft förmånen att få läsa Lena Edlunds uppdaterade bok, De yngsta barnen och läroplanen. Innehållet i boken är till största del likt innehållet i hennes tidigare bok, men innehåller vissa revideringar utifrån LPFÖ -18.

Lena Edlund är i grunden utbildad fritidspedagog men har arbetat som förskollärare under femton år och sedan som förskolechef i sju år. Nu arbetar hon som utbildningskonsult på Lärarfortbildning AB.

Boken riktar sig till alla som arbetar i förskolan, men är särskilt riktad mot de som arbetar med de yngsta barnen 1-2 år. Boken passar lika bra att läsa för erfaren förskolepersonal som för nyutbildade eller studenter. Syftet med boken är att hjälpa läsarna att öppna upp och uppmärksamma det som pågår i barngruppen. Hon menar att barnen utforskar olika målområden i läroplanen och att vi behöver stanna upp och få syn på det. Ta tag i det barnen utforskar och visar intresse för och genom pedagogisk dokumentation synliggöra och använda det in planeringen av undervisningen. Ibland är vi vuxna upptagna av våra egna planeringar och invanda rutiner så vi missar att se det som redan pågår, det barnen uttrycker med kroppen, gester, ljud.

Undervisning
Undervisningsbegreppet är nytt i boken och finns med genom hela boken. Lena tydliggör vikten av att all förskolepersonal reflekterar och skapar sig en förståelse för vad undervisning betyder.

Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanen som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen.” (LPFÖ 18 sid 4)

Våra idéer i arbetslaget omkring vilka aktiviteter vi erbjuder barnen måste därmed ha sin grund i läroplanen för att få kallas undervisning. Lena lyfter den didaktiska triangeln återkommande i boken.

Här framhåller hon förskollärarens ansvar i planering – genomförande – dokumentation och analys av undervisningen och att ha

”… läroplanen aktuell både före, under och efter aktiviteten.” (s 16)

Här är min upplevelse att föreskolepersonal generellt kan brista i att ha med läroplanen i alla planeringar. Det finns en stark görandekultur på flera förskolor och en risk att vi går i våra invanda mönster och rutiner. Boken är tydlig och hjälper till att synliggöra vårt uppdrag med läroplanen som utgångspunkt.

Dokumentation och reflektion
Vikten av pedagogisk dokumentation och reflektion återkommer på flertalet ställen i boken. Lena menar att vi måste dokumentera för att synliggöra och förstå det som pågår i barngruppen. Vi måste ha kunskaper omkring barnens olika lärstrategier för att kunna ge dem utmaningar och planera undervisningen utifrån barnens intressen och nuvarande kunskaper.

“För att stödja och utmana barnen i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena” LPFÖ 18, sid 13

Lena tar upp maktperspektivet, det är alltid förskolepersonalen som har makten över vad som barnen erbjuds möjlighet att lära mer omkring. För att dela makten med barnen måste vi synliggöra och ta tillvara barnens intressen och uttryck i planeringen av miljö, material och organisation. Här är den pedagogiska dokumentationen till vår hjälp. När vi använder, läser och tolkar foton, filmer och nedskrivna dokumentationer i våra gemensamma reflektioner och låter dem tillsammans med läroplanen ligga som grund i planering av undervisning, välkomnande och utmanande mötesplatser samt val av material kan vi nå hög kvalitet.

Boken tydliggör vikten av att hitta en balans mellan att följa barnens intresse och ge dem inflytande samt att utgå från de mål läroplanen anger. Det är just det här undervisningen handlar om, hur vi tar vara på barnens erfarenheter och bygger vidare på dem och ger dem nya utmaningar och erbjudanden för att bredda och fördjupa deras kunskaper och intressen.

”Detta att utmana barnen att lära sig mer om det de själva undersöker faller allt för ofta bort. Läroplanen lyfter fram att vi ska ta tillvara barnens egna erfarenheter, behov och det de visar intresse för. Men också att vi ska utmana dem vidare genom att inspirera till nya upptäckter och kunskaper.” (s. 20)

Vi måste kontinuerligt diskutera och reflektera vilka metoder och arbetssätt vi använder och varför vi väljer just dem. Våra val ska hela tiden vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, därför är det viktigt att vi systematiskt analyserar vår verksamhet för att säkerställa att vi inte fastnat i “så här har vi alltid gjort”-resonemang. Den pedagogiska dokumentationen och våra systematiska uppföljningar och analyser behöver fungera som en motor i barnens utbildning.

Kompetenta barn kräver närvaro i nuet
Att lita på de yngsta barnens kompetens och visa tillit till deras förmågor är något som genomsyrar boken. Det handlar om att skärpa vår blick och förmåga att se barnens olika uttryck för att kunna ta vara på det barnen förmedlar via hela sin kropp (blickar, ljud och rörelser) i planeringen av barnens utbildning.

Vi vuxna på förskolan måste träna upp vårt seende, förhållningssätt och vår förmåga att upptäcka och tolka det de yngsta barnen förmedlar. Det kräver att vi är närvarande i nuet och märkvärdig-gör vardagen och det som barnen intresserar sig för i sitt utforskande. Vi behöver fånga barnens upptäckter, sätta ord på dem och göra dem märkvärdiga och viktiga. Genom att göra detta möjliggör vi för de yngsta barnen att utöva inflytande över sitt eget lärande och utbildningen i stort.

”För att undervisningen ska kunna bedrivas på ett naturligt sätt, både spontant och planerat, ställs höga krav på pedagogens intensiva närvaro” (s. 17)

Boken lyfter flera gånger vikten av att se barnen som kompetenta och att visa det i miljö och undervisning. Hur vi ser på de yngsta barnen kommer att påverka vilka möjligheter till utmaning, stimulans och utveckling vi ger dem. I varje kapitel finns rutor med uppmaningar att “PRÖVA I PRAKTIKEN”. Dessa uppmaningar ger oss läsare en möjlig ingång till reflektion enskilt eller med fördel tillsammans i vårt arbetslag. Ett exempel på uppmaning är:

”När du säger att de yngsta barnen ’leker’ med något, pröva att istället säga att barnen undersöker något. Vad gör det för skillnad? s. 58”

Genom att stanna upp och reflektera omkring vilka skillnader det kan innebära att använda ordet undersöka istället för att leka i vissa situationer tror jag att vi kan få syn på helt andra kompetenser hos barnen.

Avslutande reflektioner
Boken erbjuder en härlig balans mellan vetenskaplig grund, konkreta exempel och uppmaningar till reflektion. Lena bjuder på sina erfarenheter från förskolearbete på olika nivåer. Boken är lättläst och går att läsa från pärm till pärm, men fungerar också bra att använda som en enkel uppslagsbok för att fördjupa sig inom något specifikt område.

Lena lyckas bra att förtydliga hur läroplanen kan göras levande och tydlig i arbetet med de yngsta barnen på förskolan. I boken får vi ta del av hennes reflektioner och erfarenheter omkring den viktiga introduktionen, hur vi organiserar utbildningen, vikten av pedagogisk dokumentation och reflektion, de yngstas kommunikation med mera. Vi får ta del av konkreta tips omkring hur vi kan starta projekt och hålla dem levande.

Alla kapitel återkommer till vikten av att vi pedagoger förhåller oss professionella och arbetar med läroplanen som grund i all vår planering av barnens utbildning. Vår barnsyn, kunskapssyn och förmåga att fånga upp och tolka de yngsta barnens olika uttryck kommer spela en avgörande roll för vilka möjligheter till utveckling och lärande barnen får i förskolan. Skickliga pedagoger med ett genuint intresse och vilja att ständigt utveckla och förfina sin lyhördhet är viktigt att alla barn möter i förskolan oavsett ålder, men det blir extra viktigt i mötet och arbetet med de yngsta barnen.

Alla konkreta exempel och tydliga uppmaningar att pröva i praktiken kan verkligen användas som ett stöd för att utveckla och förbättra utbildningen för våra yngsta barn i förskolan. Jag kan varmt rekommendera att arbeta fördjupande med bokens innehåll för att utveckla kvaliteten på utbildningen i förskolan.

/Lotta Windefelt, Pedagogisk handledare, Lars Wivallius förskolor

Du gillar kanske också…