Att forma en samhällsmedborgare

Aldrig säger vi till en elev som kämpar med att läsa att hen ska läsa mindre. Tvärtom skapar vi fler möjligheter, strukturer och träningstillfällen. När det däremot gäller framtidsfärdigheter kan vi ibland bli mindre systematiska, trots att vårt uppdrag är tydligt: vi bär ansvaret för att forma framtidens samhällsmedborgare i alla elever.

Det innebär att rusta dem inte bara med ämneskunskaper, utan också med de sociala färdigheter som krävs för att kunna delta, bidra och utvecklas i ett komplext samhälle.

Vi vet att förväntningarna på självständighet är höga, och vi vet att vägen dit ser olika ut för olika elever. Vissa behöver extra stöd i att träna flexibilitet, andra i att utveckla sitt eget driv. Men uppdraget är detsamma för oss alla: att aldrig sluta tro på varje elevs förmåga att växa.

Genom att se möjligheter i stället för begränsningar och genom att skapa medvetna, återkommande tillfällen för träning visar vi eleverna att de kan och att de är viktiga samhällsmedborgare, redan idag och i framtiden.

"Utbildningstid" i stället för mellanmoment

Övergångar kan vara svåra – till slöjd, idrott, matsal eller rast. Ofta ser vi dem som transportsträckor där målet är att “inget ska hända”. Men vad händer om vi i stället kallar dem utbildningstid och arbetar systematiskt med att utveckla elevernas färdigheter med tydliga mål?

När vi definierar förväntningar, arbetar metodiskt och följer upp i arbetslaget, blir varje övergång en möjlighet att träna framtidsfärdigheter.

Det är i dessa små stunder eleverna får chans att öva på att hantera förändring, sociala koder och flexibilitet, viktiga delar i att växa till aktiva samhällsmedborgare.

Anpassa efter kartläggning och progression

Vi kan inte göra som vi alltid har gjort. Elevernas behov förändras och kräver att vi anpassar undervisning och hjälpmedel efter kartläggning av var eleven står just nu.

Det stöd vi ger måste också bidra till progression, det ska leda vidare, öka självständigheten och växa i takt med eleven.

En alltför statisk anpassning riskerar att hålla kvar i nuet i stället för att rusta för framtiden.

Anpassa med fokus på framtiden

Alla stödstrukturer vi implementerar behöver vara förankrade i ett framtidsperspektiv. Eleverna behöver anpassningar som inte bara fungerar i skolmiljön utan även kan generaliseras till vardagslivet.

Målet är att eleverna ska klara framtida arbete och livssituationer utan ständig tillgång till specialpedagogisk kompetens.

Att hela tiden fråga oss: “Hjälper detta eleven här och nu – men också i morgon, om fem år, i vuxenlivet?” är avgörande.

Skapa kontraster – undvik monotoni

En alltför förutsägbar lärmiljö riskerar att bli monoton och dränerande på engagemang. Våra elever behöver kontraster och nyanser för att väcka intresse, hålla fokus och bygga flexibilitet.

Vi minns alla tillfällen när vi bröt rutinen – kanske med en temaklädsel, en oväntad start eller en annorlunda aktivitet. Uppmärksamheten skärps och nyfikenheten väcks.

När vi i stället fastnar i det enformiga blir passivitet följden. Att arbeta med variation och ett meningsfullt och begripligt innehåll är inte bara roligare – det formar elever till mer engagerade samhällsmedborgare.