Vad är din idé med den här boken?
Eleverna kommer till skolan med en massa olika sätt att uttrycka sig, men det finns en tradition i skolan av att bara jobba med ett språk i taget – ibland bara svenska. Jag vill att vanliga lärare ska se elevernas språkliga resurser och se möjligheten att inkludera dem i klassrummet. Eleverna behöver få ta med sig sin ”ryggsäck” in i klassrummet och stimuleras att använda den.

Vad gör den specifik?
Boken ger konkret vägledning i hur man kan jobba med flera språk i klassrummet och det är stor brist på böcker med sådant innehåll i Sverige.

Vem ska läsa boken?
Lärare i grundskolan, framför allt i F–6 eftersom exemplen i boken är hämtade därifrån. Men även lärare i svenska som andraspråk har glädje av den.

Hur gjorde du urvalet?
Jag valde lärare och forskare som jobbar nära klassrummens vardag och tar in flerspråkiga elevers språkliga erfarenheter i den vanliga undervisningen. Jim Cummins är en forskare som alltid har arbetat nära lärare, han har utarbetat en modell i samråd med lärare som flera av de andra skribenterna använder sig av.

Teckenspråket tillför ytterligare en dimension i boken.

Vad går Cummins modell ut på?
Den handlar om att låta eleverna skriva flerspråkiga texter på sina olika språk, där de får börja med sitt starkaste språk.

Han använder begreppet ”translanguaging”, som är översatt till ”transspråkande”. Vad innebär det?
Det är dels ett teoretiskt begrepp som handlar om att använda språkliga resurser, dels ett arbetssätt där eleverna inbjuds att använda sina språkliga resurser i klassrummet.Just ”trans”, som betyder övergång, är en viktig del i modellen. Språk är ju en flytande företeelse och vi försöker undvika gränser när vi arbetar med olika språk.

Lärarna arbetar med identitetstexter, vad är det?
Det är ett arbetssätt som Cummins har studerat, där eleverna stärker sin identitet genom att skriva på två eller flera språk. De har ofta flera språk med sig, men behärskar dem på olika nivåer, och det är viktigt att låta eleverna använda sina olika språk för att skriva sagor och andra texter.

Vad tycker eleverna om flerspråkigt skrivande?
De blir mer engagerade och nyfikna på varandras texter och språk. Även helt svenskspråkiga elever kan utforska de främmande språk de är nyfikna på, exempelvis engelska.

Ett kapitel handlar om undervisning för döva och hörselskadade?
Ja, det är intressant eftersom det tillför flera dimensioner av flerspråkighet. Teckenspråk är ju spatialt, inte oralt, och det hjälper oss att få upp ögonen för andra sätt att kommunicera än det verbala. Elever med och utan cochleaimplantat har hörsel i varierande grad och olika färdigheter i teckenspråk. Vissa hörselskadade barn som kommer till Sverige har också missat en del av sin språkutveckling för att de inte har haft tillgång till teckenspråk i sina hemländer.

Vilka råd vill du ge till lärare?
Vi har en stark enspråkig norm i Sverige och den fungerar inte så bra, många elever lämnas utanför när all undervisning sker på svenska. Läraren behöver utsätta sig för att inte alltid förstå allt och låta eleverna komma till tals även på andra språk.

Vad kan man börja med?
En enkel sak är att alla i klassen lär sig säga hej eller räkna till tio på en ny elevs språk, då visar man intresse för den eleven. Sedan behöver man hitta samarbetsformer med modersmålslärare och studiehandledare och avsätta tid för att planera tillsammans med dem för att arbeta med texter.

Hur har bokprojektet gått?
Det har flutit på bra och det är intressant att få läsa de olika exemplen.

Vilken respons har du fått från andra?
Att boken behövs! Både lärare och lärarutbildare frågar efter praktiska exempel.

Namn: Åsa Wedin
Utbildning: Lågstadielärare samt lärare i svenska som andraspråk, har även doktorerat i pedagogiskt arbete.
Arbetar som: Lärarutbildare och forskare inom flerspråkighet och skrift vid Högskolan Dalarna.
Familj: Bor med man och en massa djur. Har tre vuxna barn.
Ger energi: Att vara med mina hästar och rida snögalopp.
Senast lästa bok: Fallvatten av Mikael Niemi.
Kuriosa: Gillar tv-deckare.