Page 6

Det synliga barnet - smakprov

Trots att alla svenska förskolor har samma läroplan ser verksamheterna väldigt olika ut. I vårt uppdrag finns visst tolkningsutrymme och olika är okej så länge det inte blir för stor variation i likvärdigheten i kvalitet. I mina uppdrag som pedagogista, utbildare och föreläsare har jag upptäckt att många förskoleorganisationer består av motstridiga kvalitetsbedömningssystem, präglade av olika sätt att tänka om förskola, mål, resultat och kvalitet. I sina försök att hantera det har förskolechefer och pedagoger haft problem med att orientera sig och hitta en väg för utvecklingen av just sin förskola. Mångfald av synsätt kan vara berikande, men om man inte vet hur man ska hantera dem kan de också fungera kontraproduktivt och snarare förhindra utveckling än bidra till den. Och mitt i alltihop finns barnen. Var kommer de in? Syftar allt det vi formulerar om våra verksamheter till att förbättra deras förutsättningar för utveckling och lärande? Vem tänker på att ta reda på deras perspektiv på sin tillvaro i förskolan? Vem tar ansvar för att förändringsarbete och dokumentation inte bara blir pappersprodukter, utan bidrar till reell förbättring för barnen? Enligt Skollagens kapitel 4, paragraf 9 ska barn och elever ”ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.” Det är inte bara deras medmänskliga rättighet utan också grundläggande för att de ska kunna medverka i ett demokratiskt samhälle. Det låter som en självklarhet, men jag har kommit fram till att det kräver mycket mod även för en pedagog med uppdrag att se till att ingen unge bleknar i konturerna och blir osynlig, som Tove Jansson skriver (1962). Men tänk om det gick att starta om en förskola, eller i alla fall pausa en stund. Tömma miljöerna på möbler och saker, väggarna på dokumentationer och färgglada planscher, dagarna på rutiner och aktiviteter och starta om. Pedagoger och barn, som medmänniskor på jämlika villkor men med olika ansvar. Då skulle det kanske bli mer naturligt att ta reda på hur barnen själva tänker om att någon annan bestämmer exempelvis var man ska sitta? Då skulle det kanske bli mer naturligt att verkligen göra förskolan till en demokratisk arena där alla ska få vara med och ge sitt perspektiv i frågor som rör dem? Nu är det inte riktigt dessa förutsättningar vi har. Men tänk om det i alla fall gick att skala bort allt det vi just nu tänker att vi måste hinna och göra, stanna upp och ta ställning för 12 INLEDNING


Det synliga barnet - smakprov
To see the actual publication please follow the link above