Page 10

Det synliga barnet - smakprov

serade (Balldin, 2010). Enligt skollagens fjärde kapitel, paragraf 9, är vi skyldiga att släppa in barnen i att vara med och utforma dagen. Att våga släppa in barnen är att ta ansvar, inte enbart för att de nationella målen efterlevs utan även för mötet med den andre. Varje människa har ett ansvar i mötet med den andre. ”Det handlar inte bara om att vuxna ska ta hand om och beskydda barn. Det handlar om en inställning till människor som sådana, där barn betraktas som likvärdiga”, skriver forskarna Nina Johannesen och Ninni Sandvik i boken Små barns delaktighet och infly-tande (2009, sid 41) och refererar till Lévinas tankar kring etik i möten mellan människor. De fortsätter: ”Det handlar om att våga sätta sig själv på spel och möta vardagen med öppna ögon” (sid 43). Att försöka möta den andre som okänd, som någon som inte går att kategorisera, kräver trygga och engagerade vuxna. Att ta ansvar för den andre innebär att skapa utrymme för barns reella inflytande i verksamheten, att göra det möjligt att kunna ta tillvara barnens flöde av tankar och idéer. En del pedagoger kan uppleva det som ett misslyckande när barn inte verkar lyssna eller fokusera i situationer där man försöker få dem nyfikna och intresserade. För mig var det en lång process att vända på det sättet att tänka. Det tog tid innan jag började betrakta det som en framgång att jag tvingas lägga ner mina egna planer och börja försöka förstå vart barn riktar sin uppmärksamhet, när de uppenbarligen inte riktar den mot det jag har tänkt. Jag har funnit lugn och trygghet i min pedagogroll genom insikten att det inte finns någon mållinje vi prompt ska föra varje barn över. Många gånger har jag varit mer bekväm i att följa barnen om ingen annan pedagog funnits i närheten, som om jag varit rädd att hon eller han ska döma ut situationen som misslyckad. I rädslan för misslyckandet är risken stor att vi lägger locket på och försöker tysta barnen i stället för att göra precis tvärtom. Ibland har jag även varit med om att tillämpa regler för att hålla barn inom kontrollerade ramar. Det är då ens ledarskap börjar övergå i kontroll och marginalisering av barnen. Att skapa utrymme för barns flöde av tankar och idéer handlar om mer än att ge dem möjlighet att kunna kommunicera via språken. Det handlar även om disposition av tid, grupp, innehåll, miljö och material, samt hur meningsfull vi lyckas göra platsen förskolan för barnen. Detta är faktorer som vi i egenskap av pedagoger och designers av utbildning och undervisning har ansvar för att reglera, men med hänsyn till barns inflytande och delaktighet. Det är svårt att förutse vad en plats ska få för 50 ATT GE BARN UTRYMME


Det synliga barnet - smakprov
To see the actual publication please follow the link above