Page 15

smakprov_befria

i sådana abstraktioner utan måste kunna sina grunder först. De måste lära sig vad slöjdverktygen heter och hur de används. De måste lära sig att följa en instruktion. Ja, det behöver de nog göra. Det är vad ”hjärnundervisningen” gör. ”Hjärtundervisningen” appellerar till någonting större, viktigare, mera långsiktigt och mer engagerande. Det är dit vi måste komma. Båda behövs. Jag återvänder lite längre fram till detta argument, men först en utvecklingsmodell som kan användas i både skolutveckling och undervisning. Kan makro−meso−mikro-modellen ge en bra vägledning? Nu till en presentation av en utvecklingsmodell som jag använder för att förklara varför många skolreformer inte har gett avsedd effekt, samt för att förklara hur man kan resonera på ett effektivare sätt. När jag deltar i ett arbetslagsmöte eller liknande på en skola och lyssnar på hur man där diskuterar och resonerar försöker jag bedöma makro- eller mikronivån på samtalet. Ett vanligt exempel är när personalen planerar en utflykt med eleverna. Allt som oftast är samtalet på så kallad mikronivå. Mikronivån handlar, till exempel om följande: • Vart ska vi åka? • Hur ska vi ta oss dit? • Vad ska vi ha för aktiviteter? • Hur ser schemat ut? • Hur ska vi fixa fika och lunch? • Hur ska vi informera föräldrarna? • Hur ska vi inom personalgruppen dela upp arbetet oss emellan? • Vad behöver vi för material? • Hur ska vi utvärdera? Mikronivån på ett planeringsmöte handlar om detaljerna – vem gör vad, hur och när och riktar sig primärt till hjärnan, till det rationella. Ibland, men tyvärr alldeles för sällan, handlar samtalet om makronivån. Makronivån handlar om värderingar, visioner och syfte. 37


smakprov_befria
To see the actual publication please follow the link above